Tummen upp

Handen går mot det bättre. Köttbiten har bytts ut mot en isklump som i sin tur har åkt tillbaks in i frysen igen. Det görs framsteg, sakta men säkert. Jag åkte förresten inom apoteket igår och där lurade kvinnan på mig en nerkylande salva. 85 kr fattigare lämnade jag glatt stället och tänkte att nu jäklar ska det bli andra bullar. Men icke, smärtan försvann inte för någon salva inte. Jag fattar inte varför jag köpte skiten från första början, har aldrig trott på något som har med salvor att göra. Det där är bara inbillningsgrejer!

Nu när man väl är hemma kan jag inte sitta still, inte länge iallafall. Jag vill göra saker, speciellt i hemmet. Mitt tappra försök till att diska gick väl sådär just för såret svider och stramar och håller på. Det enda som funkar är att hålla tummen utsträckt. Jag och diskborsten är inte direkt bästa vänner sedan förr. Men efter några försök fann vi varandra tillslut, för en stund iallafall. Om disken är bra diskad är en helt annan femma, kan tänka mig att det blir en del ryck från Pälsk:s sida när han kommer hem:)

Man kanske ska gå en runda på stan innan allt stänger? Att träffa på en person med tummen upp kan väl inget annat än göra en glad?

Kommentarer
Postat av: HANNAH

Tack! pappa kallade mig för neandertalare hahahah

2009-11-04 @ 16:58:45
URL: http://hannahborg.blogg.se/
Postat av: Anonym

Oj oj stackars handen! Hehe man ska inte underskatta salvor, även om de inte funkar brukar de ha en psykisk effekt, iaf på mig.

Ite för att det hjälper på brännsår iofs, stackars min vicka!

2009-11-04 @ 23:33:22
URL: http://malinaliasekan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: